På dagens frukostseminarium pratade Jonas Alwall, ISUs gränsgångare, om en fjärde hållbarhetsdimension – kultur. Här får du ta del av Jonas tankar.

Hållbar stadsutveckling, det vet vi väl vad det är? Den ser ju ut så här:

hållbarhet2

Vi har alltså lärt oss att hållbarhetsbegreppet har tre dimensioner: en miljömässig, en ekonomisk och en social. Tillsammans – när de alla tre tillgodoses – bildar de kärnan i vad som kan ses som en hållbar utveckling. Det gör i detta avseende ingen skillnad om det är en hållbar stadsutveckling vi talar om. Miljön, ekonomin och de sociala förhållandena i staden kan alla genomgå en hållbar (eller, för den delen, en ohållbar!) utveckling, men för att utvecklingen som helhet ska kunna betraktas som hållbar behöver de också samverka och balanseras.

En av de viktigaste kunskapsprocesserna i Malmö under senare år har varit Malmökommissionens arbete. Kommissionen tog flera radikala grepp om de sociala hållbarhetsfrågorna och visade att människors hälsa och välbefinnande hänger intimt samman med de sociala villkor de lever under. Om hälsan i staden ska bli bättre – och därtill mer jämlik – så krävs det en lång rad insatser. Dessa insatser berör alla samhällssektorer och nivåer i staden. Det handlar om förändringar som behöver ske i skolan, i människors boendeförhållanden, inom närings- och arbetslivet, i vård och omsorg och de offentliga trygghetssystemen, i stadsplanering och infrastruktur. Dessutom behöver det civila samhället engageras på ett nytt sätt och olika samhällssektorer behöver ingå så kallade kunskapsallianser.

Men var kommer då kulturen in? Det finns flera svar på den frågan, men i grunden handlar det om en utveckling inom själva samtalet – diskursen – om hållbar utveckling, där kultur av allt fler och allt oftare har lyfts fram som en aspekt av hållbarhetsbegreppet, en aspekt som man uppfattar tidigare har försummats. En av dem som har fört fram kulturen som en fjärde hållbarhetsdimension är den australiensiske forskaren Paul James. James och hans forskarkollegor har också utvecklat ett instrument, kallat Circles of Sustainability, som städer och regioner ska kunna använda för att bedöma och värdera sin hållbara utveckling, också i relation till andra städer och regioner. James ställer dock inte bara begreppen på huvudet genom att introducera en fjärde hållbarhetsdimension, kulturen. Han gör det också genom sitt sätt att betrakta den sociala dimensionen.

En fråga jag ställde under frukostseminariet var: Om kulturen är den fjärde dimensionen i hållbar utveckling, vilka är då de tre andra?

hallbarhetsaspekter

På denna fråga har Paul James ett förslag till svar. De tre andra hållbarhetsdimensionerna är den ekonomiska, den ekologiska och den politiska (den sistnämnda handlar om sådant som demokrati och inflytande, styrelseformer, rättsväsende, försoningsprocesser, etik och ansvarsutkrävande). Men den sociala dimensionen då? Vart har den tagit vägen? Jo den sociala dimensionen, menar James, ligger bakom dem allihop. Det är en av människor i sociala relationer skapad värld vi talar om. Hållbarhetens dimensioner är därmed samtliga sociala. James talar om hållbarhetsdimensionerna som fyra sociala domäner.

När jag har studerat texter som på olika sätt diskuterar kultur som en viktig dimension i städers liv och utveckling – ibland även uttalat som en hållbarhetsdimension – har jag funnit att kultur får beteckna en rad olika saker och att det därför kan bli svårt att avgöra vad det egentligen är man talar om. Vad menar man, egentligen, med kultur? Utifrån dessa studier har jag kommit fram till att det kan vara rimligt att urskilja sju olika aspekter av kultur som en dimension i hållbar stadsutveckling:

  1. Kultur som arv (bevarande)
  2. Kultur som kreativitet (kulturskapande)
  3. Kultur som kulturutbud (professionellt kulturliv, tillgång till kultur, kommersiella aspekter)
  4. Kultur som mångkultur (mångfald, kulturmöten, interkulturell kommunikation)
  5. Kultur som resurs för hälsa och välbefinnande (livskvalitet)
  6. Kultur som lärande (kunskap, personlig utveckling)
  7. Kultur i form av kulturella och estetiska värden (historiska, vackra, spännande stadsmiljöer)

Frågor man kan ställa om en stad som Malmö är: Hur klarar sig staden när den kulturella hållbarheten ska värderas utifrån dessa sju aspekter och i vilken mån tillgodoser Malmö dessa? Det var med dessa frågor jag lämnade åhörarna på frukostseminariet. Var och en får fundera vidare. För egen del hoppas jag få möjlighet att fortsätta undersöka dessa frågor. En dag är jag förhoppningsvis beredd att själv leverera ett svar.

Jonas Alwall, ISUs gränsgångare och lektor på Urbana studier, Malmö högskola


Vill du läsa mer om kultur som en fjärde dimension i hållbar stadsutveckling kan du ta del av Jonas två tidigare blogginlägg:

Tankar om kulturens roll för en hållbar stadsutveckling

Hållbarhetens motsägelser

FacebooktwitterFacebooktwitter