Hon blickar både bakåt och framåt

Clara Norell har nyligen, på egen begäran, lämnat sin tjänst som verksamhetsledare för ISU. Efter sju år går hon vidare mot nya äventyr och vi passar på att minnas tillbaka. Här berättar Clara om några av de händelser som präglat hennes tid inom ISU.

Hur såg ISU ut 2011?
– Mina allra första intryck av ISU fick jag redan under min utbildning till byggnadsingenjör på Malmö högskola, när Maja Manner kom dit och presenterade ISU. När jag sedan fick tjänsten som process-ledare för kulturuppdraget 2011 bestod ISU av fyra personer, med Maja Manner som verksamhetsledare. Vi satt i bortre änden av den byggnad där MINC finns i dag, på en plats som kallades Helix. Mitt uppdrag innebar ett prövande och undersökande av kulturens roll som en fjärde dimension för en hållbar stadsutveckling. 2011 bestod ISU av en beställargrupp och en styrelse, med två representanter från Malmö stad och två från Malmö universitet. Det fanns inga gränsgångare.

– I takt med att Kulturuppdraget utvecklades och kulturens roll överlag började spela en större roll inom stadsutveckling i Malmö stad, utökades styrelsen till att även innefatta representanter från Kulturförvaltningen och K3. Idag finns ingen beställargrupp, men däremot tio stycken gränsgångare: personer som är anställda på Malmö universitet respektive Malmö stad och lägger 10 – 30 procent av sin arbetstid inom ISU.

Vilka är dina starkaste minnen från din tid på ISU?
– Jag minns bland annat kontaktresan till Sydafrika som vi gjorde 2013; jag, en styrelseledamot och en projektledare från miljöförvaltningen på Malmö stad. Då hade jag utifrån mina egna kontakter sedan tio år tillbaka satt upp ett program för en vecka med många möten. Vi sådde många frön under resan, som lett vidare till pågående samarbeten mellan både städerna och universiteten.

– Jag är också stolt över den hållbarhetsfest som vi arrangerade vid ISU:s femårsfest. Tillsammans med alla inbjudna och konstnären Johanna Ritscher skapades under kvällen ett konstverk i form av ett lapptäcke, som formade Malmös skyline. Efter festen skänktes konstverket till Ilmar Reepalu (kommunalråd i Malmö stad) och Stefan Bengtsson (rektor vid Malmö högskola), som de i sin tur skänkte tillbaka ”till folket”. Under en pampig invigning hängdes det lite senare upp på Malmö universitets bibliotek på Orkanen, där det fortfarande finns kvar.

– Ett tredje minne är när vi arrangerade Urban Research Day samma år som Nelson Mandela dog. Trots att vädrets makter minst sagt var emot oss och många talare satt fast på flygplatser runt om i Europa, mötte ett sextiotal engagerade konferensdeltagare upp. Tillsammans genomförde vi en fantastisk konferens. Det glömmer jag aldrig.

– Avslutningsvis är jag också stolt över de filmer om ISU som vi producerade i samband med firandet av ISU:s tioårsjubileum 2017.

Vilket avtryck har ISU gjort på sina uppdragsgivare de här åren?
– ISU har öppnat upp och brutit många barriärer. Tillsammans har vi blivit klokare och har kunnat både utmana och hjälpa varandra, via alla våra möten och arrangemang. Vi har också vågat skapa konceptet ”kritisk vän” för ISU:s frukostmöten.

– ISU har blivit lite av experter på att skapa möten där människor från olika sektorer och arbetskulturer har kunnat mötas. Vi har faciliterat; varit mäklare och tolkar. Vi har skapat insikter och verkat som katalysator. ISU har också kopplat ihop forskare inom olika områden med relevanta tjänstepersoner, där forskarna kunnat bidra med sitt kritiska tänkesätt. Det har varit en gigantisk läroprocess för båda parter, med många utbyten över gränserna. Ett konkret exempel är alla de studentutbyten vi skapat; där ISU kunnat koppla ihop staden med universitetet, bland annat via våra gränsgångare. Tillsammans har vi kunnat göra forskningen mer relevant och verklighetsbaserad. Vi har också bland annat sått ett frö till ett av forskningsprojekten inom Kommunförbundet Skånes satsning ”Forskningskommuner”. Våra gränsgångare har även varit följeforskare till Malmö stads projekt ”Hela Malmö” och varit med och startat projektet StickUt Malmö, som utforskar utemiljön som arbetsplats.

– Under åren har ett stort antal seminarier, workshops, uppsatssamarbeten med mera genomförts. Kulturperspektiven har också blivit en självklar del i Malmös olika stadsutvecklingsprojekt.

Vad ska du göra nu?
– Jag ska fokusera på att arbeta med hållbart byggande och innovativ vattenteknik via mitt företag Xpress Yourself, både i Sydafrika och i Sverige. Bland annat ska jag arbeta med lyfta fram industriell hampa som ett hållbart byggnadsmaterial. Mina diskussioner med Sydafrika fokuserar på mina idéer kring regnvattenhantering kopplat till min prototyp för RDP-hus (Renewal Development Programme).

– Jag har intresserat mig för och arbetat med detta sedan första dagen jag kom till Gugulethu, en av Kapstadens äldsta kåkstäder. Den fattigdom och misär jag mötte där skakade om mig i grunden. Människor har en undermålig levnadsstandard som påverkar deras personliga hälsa, mycket på grund av den bristande standard de så kallade RDP-husen har. Jag lovade mig själv från första dagen jag kom dit att göra allt jag kan för att bidra till en positiv förändring. Idag har Gugulethu varit mitt andra hem i 15 år och jag brinner mer än någonsin för att driva förändringsarbete.

– Jag söker även spännande jobbuppdrag som jag kan kombinera med mina passioner: kultur och hållbart byggande. Jag kommer självklart också fortsätta att arrangera brunch– och lunchdiscon, som ett sätt att lokalt implementera och arbeta med ett av de 17 globala hållbarhetsmålen inom Agenda 2030: mål 3 som berör hälsa och välbefinnande.

Text: Lotta Solding
Foto: Angelika Sliwinski

 

 

 

 

FacebooktwitterFacebooktwitter