Stadsutveckling förr

Urbanismen tillkom under samma period som industrialismen. Industrialismen startade omkring år 1750 i England och 100 år senare påbörjades industrialismen i Sverige. Urbanism står för att städer växer och breder ut sig och städerna behövde växa för att industriarbetarna skulle få tak över huvudet.

Stadsutveckling då handlade om att bygga städerna så kompakta som möjligt. Folk blev tvungna att bo tätt intill varandra i arbetarkvarteren. Gatorna var smutsiga och smog låg över gatorna trots avsaknad av bilar. Då tänkte inte ingenjörerna eller stadsplanerarna ur ett hälsoperspektiv. Det viktiga var att så många som möjligt fick plats i staden så billigt som möjligt. Idag finns det förordningar, lagar och kommunala föreskrifter som förbjuder vissa metoder och sätt att bygga på. Det är bland annat en konsekvens av att sjukvården larmat om att dåliga förhållanden i miljön kan ge lungskador bland mycket annat. Rent generellt är det bättre för kroppen att bo på landet då kroppen får i sig fler föroreningar och gifter i storstaden, inte minst från trafiken.

De som jobbade med stadsplanering då kunde även då vara arkitekter, civilingenjörer och politiker. I vissa fall var det friare tyglar då än vad det är i dagens samhälle.